Pippi-lotta och Isa-flisa

Nix, bra på skriva blogg det är jag inte.

Det har hänt en hel del sen jag skrev här sist. Isa har fått vara till Öjebyn för lite röntgen. Snacka om panikångest då de sövde ner henne... Har nog Grabben (gamla hunden) i för färskt minne för att det skulle kännas Ok att hon låg där avklubbad på golvet...  Reslutatet på röntgen AD/HD blev iaf B/O, så otroligt skönt med tanke på vilken energi som gömmer sig i hennes halvstora kropp. Nu känns det bra att träna agility och veta att hon är hel i leder :)

Pippi växer och växer och äter på allt hon ser, än så länge har hon avverkat ett gäng tapetvåder, lite möbler, de flesta av elvins leksaker, blommor är en favorit. Tur att man hade förträngt sånt här, annars hade det nog inte blivit någon valp!

I lördags var jag och Ann ute i skogen för att gömma oss under stubbar och träd, det gick strålande bra och hundarna fick arbeta ordentligt. Nu kör vi bara med sökrullen i halsbandet och det går över förväntan bra :) Vattuskräcken är ju en stjärna som vanligt så det är inte ens någon idé att försöka jämföra sig med honom och Ann :) Men vänta du bara! Bara Pippi blir lite äldre!

På söndag var vi ner till stallet en sväng och körde lite agility, det gick kanon bra och slalomen börjar gå riktigt fort. Trist att vi var så lite folk men det fina vädret ute gör väl sitt...
Efter stallet så åkte vi (jag, Ann och Helena) ut i skogen för lite mer sök. Alla hundarna skötte sig exemplariskt förutom lite glädjefnatt.

Det verkar som att den stora blåa är på väg att börja löpa så snart är det dax att vässa tränarklorna och ta tag i Pippis träning! Förväntningarna är höga...


 

Dagens första uppdrag blev ett träningspass i stallet med ofantligt mycke folk, KUL! Problemet var väl det att Isa också tyckte att det var fantastiskt roligt, hypertaggad dam. Hon har aldrig sprungit fram till andra hundar när vi varit på träning men igår så kunde hon inte bara låta bli. Hon är ju en snäll och väluppfostrad dam så det är väl egentligen ingen fara så men min tolerans mot sånt är 0. Naturligtvis blev vi lite ovänner men fort var det gjort så var det över. Hon skötte sig utmärkt på agilitybanan och börjar få upp farten ordentligt i slalomen. Den fruktade balansen som hon har hyst obeskrivlig skräck mot är som bortblåst :) Snart är det nog dax att anmäla oss till ett och annat lopp...

Kvällen avslutades med att jag drog ut den stora blåa och den lilla svarta på en låååång promenad. Jag är helt övertygad om att både jag och Ann är tidsoptimister ut i fingerspetsarna. "Vi blir borta MAX en timma" och återvänder efter cirka 2-3. Det slår _aldrig_ fel.

Den här gången var det min demens som orsakade tidstillägget. Vi gick som vanligt över båda skabramsjöarna, på vägen tillbaka så stannade vi halvvägs och godhjärtade Ann skulle ta upp Pippi så hon fick bygga bo i hennes ullfrotté tröja för en stunds uppvärmande aktiviteter. Vi bytte, Ann tog min hund, jag skulle ta V's koppel. Och iväg.

Då vi strax var vid bilen bad A såklart om sitt koppel till sin sockerbit, men oj. Maria hade naturligtvis glömt det på andra sidan sjön. Beskrivningen av mig var att A aldrig hade sett mig så depremerad förut. Efter en stunds fragdatuggande var det bara att knata tillbaka och hämta kopplet ett par kilometer därifrån. Men ack så mycke motion vi fick! :)

/ M

Från liten Isa  till större Isa 

Vår nya lilla familjemedlem! "Flatterhafts Wilma tar över" Aka "Pippi"